Om mig
Musiken, tekniken och vägen till Gotland
Jag växte upp i Bromma i en familj där musiken genomsyrade allt. Mamma var hovsångerska på Operan, pappa överläkare i foniatri – en perfekt kombination av röst och vetenskap.
Hemma sjöngs det i alla tonarter, och när mellanstadiet började var det självklart Adolf Fredriks musikklasser som gällde. Jag tog studenten där, sjöng på bröllop och begravningar, spelade amatöropera. Sen kom barnen och musiken fick stå tillbaka ett tag.
Men det var ljudtekniken som fångade mig på riktigt. En närradiostation i skolan ledde till Sveriges Radio och en 23-årig karriär där jag fick göra allt – från att köra direktsändningar och fotbolls-EM på Råsunda till att bli teknikchef på Berwaldhallen.
När det började gå på repeat sa jag upp mig 2010. Provade massage, jobbade på SIDA:s reklambyrå, Clas Ohlson, Citykonferensen.
Sökte efter nästa kapitel.
Slumpen som blev yrke
Att bli borgerlig officiant var aldrig planen. Det bara hände. En slumpmässig kontakt ledde till Lavendla, först som begravningsrådgivare, sedan som officiant. När jag flyttade till Gotland blev det fristående uppdrag – jag köpte till och med en begravningsbil och blev Lavendlas transportör på ön. Gotland var en tom fläck för dem då. Utan min hjälp hade den marknaden kanske aldrig kommit igång.
Bouppteckningar är mitt senaste tillskott. Kursen gick jag först i maj 2024, så där är jag fortfarande relativt ny, även om jag redan hunnit med ett 40-tal.
Livet som lärde mig om avsked
Jag har två barn, Kristoffer och Adéle, med mitt första äktenskap. Sen träffade jag Hasse och blev jättekär på ett sätt som vände upp och ner på allt. Han dog plötsligt midsommar 2020, en infarkt som ingen såg komma. Jag stod där med en lägenhet i Stockholm, en stor fastighet på Gotland med skog, mark, Gotlandsänge, bilar, motorcyklar, traktor... För mycket för en ensam människa att bära.
Så jag skalade ner. Sålde lägenheten. Överlät fastigheten till Hasses son. Köpte mitt nuvarande lilla hus – en gammal järnvägsstation från slutet av 1800-talet mitt i en äppelträdgård. Skaffade en katt. Lärde mig leva enklare.
Kärleken som kom tillbaka
2022, på en fest i Ronehamn, träffade jag Pär. Han är rakt igenom mitt livs kärlek och jag är hans. Att mötas i mogen ålder, när alla barn flyttat ut och livet fått sina rätta proportioner, och bara få vara tillsammans – det är stort på ett sätt jag inte visste var möjligt.
Vi vet båda att vi ska leva tillsammans tills någon av oss dör. Det är inget dramatiskt uttalande. Bara en lugn sanning.
Varför jag gör det jag gör
Kanske är det därför jag är bra på det här jobbet. Jag har stått där familjer står nu. Jag vet hur det känns när pappersarbetet under en bouppteckning inte kan vänta trots att hjärtat knappt kan slå. Jag vet hur det är att behöva planera ett avsked när man inte ens kan tänka klart.
Jag har sett döden på nära håll. Arbetat med den professionellt i åratal. Upplevt den personligt på det mest brutala sättet.
Det gör mig inte immun. Men det gör mig närvarande. Jag vet att orden vid en ceremoni måste vara rätt. Att ceremonin måste vara sann. Att ingenting får vara lånat när det som hänt är så definitivt verkligt.